Annons – Innehåll från Folkspel
folkspel logo
”Classe” Eriksson har varit i fotbollens tjänst i över 50 år – och fler kommer det att bli. Bilder: Nicklas Elmrin

Intervju

Har brett fler än 50 000 mackor – Torbjörn Nilsson åt tre av dem

Av Tobias Jansson 1 oktober, 2018

Torbjörn Nilsson har ätit tre. Tusentals andra har också njutit.
Sedan 1974 har ”Classe-mackan” serverats i IFK Fjärås klubbstuga. Upphovsmannen Claes-Erik ”Classe” Eriksson uppskattar att han har brett fler än 50 000 mackor under åren som gått.
Häng med till norra Halland – och träffa en extraordinär eldsjäl!

Nominera inom kategorin Årets Idrottsförening.

Visste du att…

… av de 25 kronor som Sverigelotten kostar går mellan 8 och 11 kronor direkt tillbaka till den säljande föreningen. Och för varje såld Bingolott går 15 till 18 kronor tillbaka.

Fjärås är ett samhälle drygt tre mil söder om Göteborg. Här finns ett litet centrum med en pizzeria, en frisör, en tandläkarmottagning, ett bageri och en livsmedelsbutik. Villorna av mexitegel står i rader och är halvt gömda bakom de välfriserade häckarna, och hit ut på vischan når ingen spårtrafik.

Den väldiga Fjärås bräcka – en majestätisk ändmorän som formades av istidens tillbakadragande – stänger in Hallands största insjö Lygnern på ena sidan. På den andra sluttar det ner mot stenåldersgravar och vikingastenar, mot åkrar och öppna fält, mot en löftesrik bensinmacksskylt bortåt motorvägen som Bruce Springsteen skulle ha skrivit sånger om ifall han hade vuxit upp här, och sedan Kungsbackafjorden och Kattegatt.

Detta påstås vara det enda stället i Sverige där man kan se sjö och hav samtidigt. Ingen tycks veta om det är sanning eller sägen.

På ena änden av bräckaåsen ligger Ögärdets Idrottsplats. Här finns huvudplanen som är i elvamannastorlek och med naturgräs, en lika stor med konstgräs och en för sjumanna. Här finns också ett gym, en simhall, ett motionsspår och IFK Fjärås klubbstuga.
– När Torbjörn Nilsson var här och skulle spela match med Kopparbergs/Göteborg, när han var tränare där, så tittade han bara på vår naturgräsplan och sa: ”Ska vi spela på konstgräs, det visste jag inte.” Titta själv på mattan. Den är som en golfgreen, säger Classe och nickar mot mittcirkeln där robotgräsklipparen smyger omkring, innan han fortsätter:
– Ibland har vi klubbrepresentanter från Göteborg på besök. De bara skakar på sina huvuden och säger att vi ska vara väldigt tacksamma för allt som vi har här. För våra faciliteter, för alla möjligheter. Ja, vi har det bra. Bäst i kommunen. Och bäst ekonomi i kommunen har vi också.

En golfgreen? Nej, Ögärdets IP i Fjärås, en av Sveriges mer pittoreska arenor.

I skrift kan det framstå som aningen skrytsamt, men skrävlig är det absolut sista Classe Eriksson är.
– Han är liksom eldsjälarnas eldsjäl. Vi håller faktiskt på att ta fram en handlingsplan för hur vi ska göra i framtiden, Classe finns ju inte med oss för alltid. En plan för hur vi ska få in nya eldsjälar i föreningen. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till och vad vi kommer att komma fram till, men vi jobbar på det, säger kanslichefen Gunnar Linnell.

Classe har jobbat ideellt i IFK Fjärås sedan början av 1960-talet. På frågan om han någon gång haft en svacka eller paus tvekar han länge, innan han säger:
– Det skulle vara 1968 då, när vi byggde vårt hus hemma. Å andra sidan kom jag ju med i styrelsen det året …

Och där sitter han fortfarande kvar. Classe har gjort 50 raka år som styrelsemedlem och sett spelare och tränare komma och gå, sett barn bli vuxna och skaffa egna barn, sett en gång i tiden lovande a-lagsspelare gifta sig och sedan skilja sig och långt senare bli pensionärer.

Han har sett linjerna kritas, hört kaffekokaren droppa, känt doften av liniment och lukten av ingrodd svett i träningsvästarna som borde ha bytts ut redan förrförra året.
– Jag har ju aldrig varit anställd av föreningen. Inte en dag. Men man kan väl säga att jag under alla år som jag jobbade hade en mycket förstående arbetsgivare. Han förstod om jag var tvungen att svara i telefon, om jag försvann några timmar. Om jag var borta en dag. Han fattade att det var något med Fjärås då. Jag tror inte att det funkar riktigt så i dag, säger Classe.

75 år fyllda men still going strong. ”Classe” funderar dock på att hoppa av styrelsearbetet – efter 50 raka år.

Han berättar om ett inbrott i klubbstugan veckan före vårt besök.
– Då var jag den första som fick veta det. Det var bara att åka till byggvaruhuset, fixa ny dörr, hänga upp den. Så onödigt. De tog en tv och lite godis – men framförallt förstörde de en dörr!

Det är alltid Classe som folk ringer till om det gäller något i IFK Fjärås. Är han inte i klubbstugan så är han på väg dit. Eller på väg hem, redo att vända tillbaka om det skulle behövas.

IFK Fjärås har alltid haft en bra ungdomsverksamhet och varit en stor, stark breddklubb. För tjugo år sedan hade föreningen sitt hittills främsta representationslag. Ett antal hemvändare, flera av dem med allsvenska meriter, kom tillbaka samtidigt. Herrlaget spelade då i division 2 och mötte – och slog – bland annat klassiska Gais som var nere i seriesystemet och vände.

– Det var kul. Vilket lag vi hade då! ”Fimpen”, Klas Palm, Roger Lindén, Glenn Heed och en ung Larsa Enered… Det är klart att vi vill vinna matcher och den serie vi är med i, men det är inte allt. Långtifrån, säger Classe.

Långt innan dess – ja, redan 1974 – föddes en tanke hos Classe Eriksson. Varför inte lyxa till det lite extra efter torsdagsträningen? Det var ju efter den som helgens trupp och lag togs ut.
– Då kom jag på det här med att göra mackor, säger han.

Och sedan dess har han gjort sina mackor varje torsdag. Vecka efter vecka. År ut och år in.
– Det finns egentligen tre varianter. En med Skagenröra och kokt ägg. En med köttbullar och rödbetssallad. Och en med stekt korv och stekt ägg. De är nog lika populära alla tre. Man får köpa dem till självkostnadspris och alla görs på bageribakade tekakor. Det finns killar i dagens lag som köper ett par extra varje torsdag och ber mig plasta in dem, så har de lunchen till fredagen klar.

När Fjärås damlag för några år sedan fick fint främmande av Torbjörn Nilssons Kopparbergs/Göteborg bjöds givetvis på ”Classe-macka”.
– Torbjörn åt tre, om jag minns rätt.

Bildbeviset på att Torbjörn Nilsson njöt av en ”Classe-macka”. Förra landslagsstjärnan Jane Törnqvist ser också nöjd ut.

Och när Classe fyllde 75 år för ett tag sedan fick han själv uppleva mackans storhet.
– Jag hade sagt att jag inte ville ha någon speciell uppvaktning. Men när jag kom hit till klubbstugan så stod min fru och ena dotter redan här. Och 60 personer till. Och min fru och dotter hade gjort ”Classe-mackor” som de bjöd alla på …

IFK Fjärås kämpar, precis som mängder med andra föreningar i samma situation, ständigt med ekonomin. Allt måste gå runt. Gärna lite plus, för det finns ju en morgondag också.

Classe har därför under en himla massa år sett till att IFK Fjärås arrangerar en traditionell midsommarafton på Tjolöholms slott en halvmil bort. Han håller i hela evenemanget och ser till att ungdomslagens föräldrar ställer upp som volontärer. Dessutom är Classe och klubben medarrangör av bilmässan Classic Motor och julmarknaden på nämnda slott. Han ordnar å föreningens vägnar dans uti bygdegården, snart ska det sättas upp en månadslång fars där – och Classe och hans familj bjuder i samma bygdegård alltid upp till ett traditionellt julbord när november möter december.

Han ger också ut ett programblad inför varje säsong som delas ut till 14 000 hushåll.
– Företagen som jag vill ska köpa annonsplats där känner mig rätt väl vid det här laget… Jaha, där kommer Classe, då tar vi väl en halvsida. Ungefär så är det. Det är också en viktig inkomstkälla för oss, säger Classe och fortsätter:
– Utan eldsjälar skulle vi inte haft det föreningsliv vi har i dag. Tyvärr tror jag inte att det kommer att finnas så många som jag i framtiden. Men det ska det inte göra heller. Mina uppgifter borde egentligen delas upp på tre-fyra personer. Det hade varit klokast.

En sann profil! Classe är en kändis – åtminstone i hela norra Halland.

Får du den uppskattning som du är värd?
– Jo, men det får jag nog… Jag har fått alla medaljer och plaketter man kan få från förbund och andra, men det är ju inte därför jag håller på. Jag har ett frikort som ger gratis inträde på alla fotbollsmatcher som spelas i Sverige, även landskamper, men det är sällan jag hinner gå. Men jag har faktiskt varit på ett par landskamper i Stockholm under åren. Och det är ju lite kul.

Var finns glädjen i allt det du gör?
– Ja, du, i allt! Om man ser på vilka ledare och tränare vi har i ungdomslagen nu så är det nästan uteslutande killar och tjejer som själva har spelat hos oss, en del av dem upp på a-lagsnivå. Man vill ge något tillbaka, liksom. Det är lite svårt att förklara, men glädje finns det absolut i det. Varje dag.

Du är 75 år nu. Ska du aldrig trappa ner?
– Jo, tanken är att jag efter 50 år i styrelsen i alla fall ska sluta där. Det andra … det fortsätter jag väl med. Du vet, när man är 75 år får man inte vara blodgivare längre och det har jag alltid varit. Så sluta ge blod, och sluta sitta i styrelsen. Det är min tanke.

Kanslichefen Gunnar Linnell:
– Hela vår förening har de senaste åren ändrat inriktning. Istället för att plocka spelare från Göteborg till vårt a-lag satsar vi på hemvävt. Man ska känna för klubben och bygden. Det blir också billigare och man skapar en annan känsla. Och det kan vara en bra väg för att på sikt få nya eldsjälar, även om vi aldrig någonsin kommer att få en sådan som Classe igen.

Är det lättare att driva en förening och ha eldsjälar som ”Classe” så här lite ute på landet?
– Ja, definitivt. Så är det absolut.

Classe håller med:
– Jag träffar ju ibland folk från stora föreningar inne i Göteborg och de har jättesvårt att få folk att ställa upp ideellt. Där är vi lyckligt lottade som ligger lite utanför, och som kan ha en sådan här anläggning. Det är värt väldigt mycket.

Classe är ingen man av stora ord, när det handlar om honom själv. Däremot pratar han gärna om sitt andra stora intresse bredvid IFK Fjärås. Sina dahlior.
– Jag har runt 300 hemma. För några år sedan var till och med Året Runt hemma hos mig och gjorde ett reportage om mig och dem. Dahliorna är ett intresse som jag ärvde av min pappa.

Kort- och kontantlös betalning. Classe har självklart ett konto på Åsa Hembageri i Fjärås Centrum.

Hur fotbollsintresset – eller snarare läggningen att plöja ner all sin fritid i en fotbollsförening – uppstod, vet han däremot inte riktigt. Till saken hör att han under alla dessa år har haft samma fru och tillsammans har de två sedan länge vuxna barn.

– Det bara blev så med fotbollen och Fjärås. Som någon sa: ”Du har gjort fan så mycket mer nytta som ledare än du gjorde som spelare.” Jag kan nog hålla med om det, säger han, och ler lite snett, innan han fortsätter:
– Nej, nu måste jag ner till bageriet och hämta tekakor. Ska ni med?

Våra samarbetspartners

Senaste nytt

Tack för din nominering!

Tack för din röst!

Din röst är registrerad. Vinnaren kommer att presenteras på Eldsjälsgalan i mars 2019. Folkspel tackar för din röst och för att du bryr dig om och uppskattar eldsjälarnas insatser.

Du har redan röstat!

Din röst i denna kategori är redan registrerad. Om detta inte stämmer kan det vara så att du delar IP-adress med andra som har röstat. Testa i så fall att rösta från din mobiltelefon eller från en annan dator.