Annons – Innehåll från Folkspel
folkspel logo

Krönika

Michel Tornéus, ambassadör för kategorin Integration i Årets Eldsjäl: ”Inom friidrotten spelar din hudfärg ingen roll”

Av Michel Tornéus 29 juni, 2017

Det spelar ingen roll var du kommer ifrån eller vilken hudfärg du har, om du är kvinna eller man.
Det är kanske det jag älskar mest med friidrotten.
Och sedan är det såklart den där känslan av att pressa sig själv – och hoppa så långt det bara går.

Här kan du nominera Årets Eldsjäl 2017! Att nominera är gratis och din eldsjäl kan vinna fina priser.

Jag växte upp i Fittja strax söder om Stockholm. Fittja, som ligger i Botkyrka kommun, består verkligen av en mix av hela världen. Vi hade finländare, turkar, chilenare – ja, människor från överallt i hyreshuset jag växte upp i.
Jag hade en bra barndom, även om min pappa inte var särskilt närvarande. Min mamma fick slita hårt för mig och min brorsa – för att jag exempelvis skulle kunna hålla på med friidrott.

Fastnade för friidrott
Det var Tina, en granne, som drog med mig till friidrotten när jag var barn. Jag tyckte med en gång att det var väldigt kul. Det var häftigt på något sätt att man tävlade mot sig själv, mot sina egna längder och tider. Sedan tror jag att ledarna också tyckte att jag hade någon sorts talang.
Jag spelade mycket fotboll också när jag växte upp och jag höll på med taekwondo. När jag kom upp i tonåren hade jag en lite stökig tid. Jag var som de flesta tonåringarna – man hade en period när man var en sökare och försökte hitta sig själv.
Oscar Gidewall, som hade blivit min friidrottstränare, var den som pushade mig tillbaka till friidrotten när jag var 14–15 år. Då var jag lite på glid, på väg att börja hänga med de andra i Fittja Centrum, och det hände väl att man var med på något bus.

Lever min dröm
Idag är jag 31 år och kan tack vare mitt val den där gången hålla på med det absolut roligaste jag vet, hoppa längdhopp. Jag har slitit väldigt hårt för att komma hit, men jag känner mig ändå oerhört privilegierad. När jag växte upp så var alltid drömmen att kunna bo i ett radhus i Alby, man kände att människorna som gjorde det hade lyckats i livet.
Nu åker jag världen runt och hoppar längdhopp – och jag har massor av människor att tacka för det. Eldsjälar som har skjutsat, hjälp till, tränat och fixat. Och inte minst min mamma. Jag minns när jag fick mitt första sponsorkontrakt och fick hem en låda med kläder och skor. Då började vi båda gråta. Då visste vi att hon i alla fall inte behövde lägga mer pengar på de sakerna.
Min pappa kommer från Afrika, min mamma från Norrland. Jag ser ut som jag gör, och har mängder av gånger fått frågan: ”Jaha, var kommer du ifrån?”. Jag har ju en mörkare hudfärg än många andra i Sverige, men jag är född och uppvuxen och har bott hela mitt liv här. Jag känner mig verkligen som svensk.

Hela världen är med
Men inom friidrotten spelar sådant där inte så stor roll. Eller ingen roll alls. Det räcker med att titta på ett stort mästerskap. Där är hela världen representerad, alla sorters människor från alla olika länder och alla världsdelar. Friidrottsvärlden är som en stor, global familj – där alla är lika mycket värda och där alla behandlas med respekt: mörk som ljus, man som kvinna. Så önskar man ju att det skulle vara på flera ställen i världen.
Där är idrotten viktig, inte minst för barn och ungdomar som kommer från områden som kanske är lite utsatta på olika vis. Idrottsledare, nattvandrare, personal på ungdomsgårdar … det finns massor av bra eldsjälar ute i landet som gör ett jättejobb, och som verkar för en bättre integration. Jag blir lite ledsen när jag besöker Fittja idag och ser Fittjahöjden, som var ungdomsgården som jag hängde på när jag växte upp. Den står tom i dag, helt förfallen. Vad tror man att ungdomarna ska göra istället, om det inte finns ett sådant härligt ställe att gå till? Här kollade vi tecknad film, spelade pingis, dj:ade, lyssnade på hip-hop, hängde och bara hade kul.

Hoppas på hoppet
Jag har lärt känna massor av människor under de här åren och det är en fantastisk resa som jag är ute på. Jag lever efter devisen att ta en dag i taget och det gäller även mitt friidrottande – fast där kanske det är mer ett mästerskap i taget som gäller.
Jag kanske inte kan träna riktigt lika hårt i dag som när var 23 år, men det får jag kompensera med andra saker. Rutin och erfarenhet är nog så viktigt. Det viktigaste är att jag fortfarande utvecklas och att jag tror att jag ännu inte har gjort mitt bästa hopp.

Här kan du nominera Årets Eldsjäl 2017! Att nominera är gratis och din eldsjäl kan vinna fina priser.

Michel Tornéus
Född: 26 maj 1986 i Botkyrka.
Bor: Huddinge.
Klubb: Hammarby IF.
Personliga rekord: 8,44 utomhus och 8,30 inomhus.
Mästerskapsmedaljer: Brons i EM 2012, silver i inomhus-EM 2013, brons i inomhus-VM 2014, guld i inomhus-EM 2015, silver i EM 2016.

Våra samarbetspartners

Senaste nytt

Tack för din nominering!

Tack för din röst!

Din röst är registrerad. Vinnaren kommer att presenteras på Eldsjälsgalan i mars 2018. Folkspel tackar för din röst och för att du bryr dig om och uppskattar eldsjälarnas insatser.

Du har redan röstat!

Din röst i denna kategori är redan registrerad. Om detta inte stämmer kan det vara så att du delar IP-adress med andra som har röstat. Testa i så fall att rösta från din mobiltelefon eller från en annan dator.