Annons – Innehåll från Folkspel
folkspel logo
Lagom till innebandy-VM lägger förre förbundskaptenen Jan-Erik Vaara ut texten om sin syn på tidig elitsatsning, selektering – och dem vi ofta kallar för ”talanger”.

Intervju

Förre förbundskaptenens attack: ”I grund och botten gillar jag inte talanger”

Av Jakob Lundberg 29 November, 2018

Han har vunnit VM-guld både som spelare och förbundskapten. Men Jan-Erik Vaara gillar inte talanger. Och han vill strypa alla former av offentliga bidrag till klubbar som sysslar med toppning och selektering i ungdomsidrott.

Rösta på din favorit inom kategori Hälsa

Visste du att…

… svenskt föreningsliv sedan 1990 har fått tillbaka över 16,3 miljarder kronor tack vare försäljning av Bingolotter och Sverigelotter.

Jan-Erik Vaara har en unik uppsättning guldmedaljer hemma i Molkom i Värmland. Som spelare blev han världsmästare i innebandy två gånger. Som förbundskapten har han tre VM-titlar med damlandslaget och två med herrlandslaget.
I december spelas herrarnas innebandy-VM i Prag – den här gången utan Janne Vaara, som lämnade förbundskaptensjobbet efter VM-silvret för två år sedan.

Vaara har coachat många av världens allra bästa innebandyspelare på både dam- och herrsidan. Han hävdar att ”talangjakt” i unga år och tidiga ”elitsatsningar” är helt fel väg att gå för idrotten.
– I grund och botten gillar jag inte talanger. De är på sätt och vis opålitliga och kan helt plötsligt börja med annat, till exempel en annan sport, säger Janne Vaara och ler.

Hur menar du då?
– I min profession som innebandytränare har jag väldigt enkelt att se de så kallade talangerna. Man ser tidigt vilka som har tekniken, fysiken och spelintelligensen. Jag skulle ganska enkelt kunna plocka ut de 20 bästa tolvåringarna i landet. Men jag vet inget om deras motivation, ambitioner eller vad de vill med sitt liv och sitt idrottande. Sen är det ju såklart så att de är talangfulla just där och då, säger Vaara, och resonerar vidare:
– Många av talangerna är lite opålitliga på det sättet att de kan hoppa från den ena hötappen till den andra, ofta i samband med att de tappar lusten eller ser något annat som är en större utmaning. Och många är inte ”talanger” över tid. Men egentligen skulle jag önska att vi slutade prata i termer kring ”talang”. Begreppet förmörkar vårt sunda förnuft.

Hur stor del av alla landslagsspelare som du har jobbat med genom åren skulle du säga har kommit till toppen för att de är stora talanger?
– Jag skulle tro att det är 25 procent. 75 procent av de landslagsmässiga spelarna tillhör inte kategorin de yttersta talangerna. De är istället spelare som är pålitliga och motiverade över tid, som har fått arbeta hårt under många år för att bli vad de har blivit. Och det är de spelarna man slänger in på planen när det krisar och går lite dåligt, inte de extrema talangerna som ofta har lite andra demoner att arbeta med för att lyckas.

Efter en lång elitkarriär nöjer sig Vaara numera med att vara ledare i olika sammanhang i den värmländska innebandyföreningen SK Örnen.

Janne Vaara vill strypa alla bidrag till föreningar som inte följer sin policy.

Skulle skämmas på Coop

Han har bland annat varit tränare för pojkar 03.
– Om jag hade toppat och kört någon form av elitsatsning i mitt ungdomslag skulle jag skämmas när jag går in på Coop hemma i Molkom, säger Jan-Erik Vaara.

Varför är det inte okej med toppningar i ungdomsidrott?
– Idrotten får statligt och kommunalt stöd. Idrotten ska inte bidra till exkludering och selektering av individer, inte dela in ungdomar i de som ”duger” och som ”inte duger”. En sådan hållning är på sikt katastrofal, inte bara för individerna som blir drabbade utan även för samhället i stort. Det är riktigt illa om vi inom idrotten sänder signalerna att det är okej att behandla barn på det sättet.

Och det är inte bara de bortvalda som drabbas, enligt Vaara.
– Man lägger också, kanske omedvetet, ett för stort ansvar på de spelare som man toppar laget med. Dels utifrån ett förväntat resultat av toppningen, att de individerna kanske känner sig misslyckade om matchen inte vinns. Dels finns undersökningar som visar att de som blir utvalda att spela känner att det är orättvist gentemot de lagkompisar som får stå tillbaka. Det är ju någon annan som har bestämt toppningen, oftast en vuxen ledare.

Vill behålla ungdomarna

Men toppning och olika typer av kvalitetssortering av idrottande barn förekommer fortfarande i många föreningar i olika idrotter.
– I alla föreningar borde det finnas en policy eller åtminstone ett konkret arbete mot toppning i ungdomslag. Klubbar som saknar detta eller som har en policy men inte efterlever den borde varken få anläggningsbidrag, driftsbidrag eller lokalt aktivitetsstöd. Jag tycker det är helt oacceptabelt att föreningar får stöd för ungdomsverksamhet där det ingår toppning och selektering.

Vad vore en rimlig åldersgräns?
– Idrotten tappar många killar och tjejer när de når gymnasieåldern. Det beror säkert på många saker, men en orsak kan vara att de har tröttnat på idrotten på grund av toppningar. Jag tror att man skulle pröva att ha gränsen vid 17–18-årsstrecket.

”Risken är att de ruttnar”

De som förespråkar elitförberedande ungdomssatsningar brukar säga att det är viktigt att fånga upp talangerna tidigt för att ge dem tillräckligt mycket kvalitativ träning.

– Det finns en tanke att de som är ”duktiga” ska vara i ett sammanhang tillsammans med andra ”duktiga” för att utvecklas. Den idén vilar på lösa grunder och jag vill slå hål på den. Den tjej eller kille som för tillfället anses som väldigt bra i sin idrott kommer ändå att hamna i andra utmaningar som gör att hen utvecklas vidare fast kanske på andra plan, säger Vaara och fortsätter:
– Man behöver inte ändra i den sociala miljön för att nå utveckling. Risken med att plocka ihop talanger i ett och samma lag är snarare att de ruttnar för att de inte längre får spela med sina kompisar från skolan eller fritidsumgänget.

Så exempelvis elitfotbollsklubbarnas så kallade akademier där de tar in barn för provspel och samlar de ”bästa” spelarna i ett lag, är en kontraproduktiv verksamhet enligt dig?
– Jag kan inte belägga detta med forskning. Men jag är väldigt misstänksam mot samtliga sådana där koncentrerade satsningar.

Jan-Erik Vaara är övertygad om att en ungdomsverksamhet där alla erbjuds samma möjligheter att vara med på träning och tävling också gynnar eliten.
– Att få så många som möjligt att fortsätta med idrott länge, det tror jag också ökar möjligheterna att få en större och spetsigare elit. Och hela samhället vinner på att ha en bred bas av idrottande människor.

Vad är det allra viktigaste med barn- och ungdomsidrotten?
– Det sociala sammanhanget. Att vara i grupp och ha roligt, ha kul på alla sätt och vis. En del är ju där för att tävla. En del är där för att man tycker att det finns en finess och utmaningar med idrotten man håller på med. Andra är där mest för att umgås. Det är så det ska vara och måste få vara.

Jan-Erik Vaara

Ålder: 50 år.
Yrke: Enhetschef på Försäkringskassan.
Främsta idrottsmeriter: Fyra SM-guld i innebandy med IBK Lockerud (1987, 90, 91 och 92). Landslagsback i innebandy med 62 landskamper, 25 mål/18 assist och två VM-guld (1996 och 98). Som förbundskapten tog han tre VM-guld med damlandslaget (2007, 09 och 11) och två VM-guld med herrlandslaget (2012 och 14).
Nu: Ledare i SK Örnen (i Molkom) för utvecklingslaget (16–21-åringar) och A-laget i division 2.

Våra samarbetspartners

Senaste nytt

Tack för din nominering!

Tack för din röst!

Din röst är registrerad. Vinnaren kommer att presenteras på Eldsjälsgalan i mars 2019. Folkspel tackar för din röst och för att du bryr dig om och uppskattar eldsjälarnas insatser.

Du har redan röstat!

Din röst i denna kategori är redan registrerad. Om detta inte stämmer kan det vara så att du delar IP-adress med andra som har röstat. Testa i så fall att rösta från din mobiltelefon eller från en annan dator.