Sofia Nybom

Till röstning

På en av sina första träningar sa en nioårig kille till sin ledare: ”Sofia, vet du att jag har ADHD och autism?”
– Jag berättade för honom att alla i laget har autism. Det var härligt att se hans reaktion när han förstod: ”Jag är inte ensam i detta”, berättar Sofia Nybom, grundaren av AIK Basket Stars.

Tjejer och killar, små och stora, tränar och spelar matcher tillsammans. Den yngsta i laget är åtta år, den äldsta 18.
Men alla har åtminstone två saker gemensamt. De är bitna av basket – och de har autism.

– Det är rätt häftigt att se alla de här 20 i en och samma grupp och att allt bara flyter på. Utöver autismen har de tilläggsdiagnoser av olika slag. De flesta kan till exempel inte gå i en vanlig skolklass. Men på träningen fungerar det, för här är allt så tydligt. De behöver inte fundera på vad som ska hända och alla vet vilka regler som gäller, säger ledaren Sofia Nybom.

Sociala samspelet viktigt

Barnen har olika funktionsvariationer och allt ifrån grav autism till högfungerande autism. Att de är olika gamla och har väldigt olika förutsättningar och förmågor är inget hinder för verksamheten.
– Jag ser det som något positivt. Det som barn med autism behöver träna på är det sociala samspelet. Som exempel kan jag berätta om vår äldsta kille som är 18 år. Han har ju en vuxen mans kraft och råkade kasta en boll på en av vår yngsta spelare som är åtta år. Det blev ett jättebra tillfälle för honom att förstå: ”Oj, hon kan inte ta emot en så hård boll. Jag är stor och stark, hon är ganska liten.”
Den stora killen började fundera. Den lilla tjejen blev ledsen och han fick trösta.

Fanns en söndagstid

– Blandningen här fungerar jättebra. Barnen blir verkligen hänsynstagande av att se att alla har olika nivåer.

För några år sedan jobbade Sofia Nybom på kvällar och helger som resurs/personlig assistent åt en pojke med autism.
– Jag märkte att det var tråkigt för honom att vara bara med mig. Han behövde komma i ett socialt sammanhang. Eftersom jag var engagerad i Solna Vikings (som numera heter AIK Basket) så hörde jag med klubben om det fanns någon träningstid. Vi fick en tid på söndagar.

Så föddes AIK Basket Stars, laget för barn med autism.

Vad är viktigt som ledare att tänka på för att det ska funka?
– Tydlighet och rutiner. Allt behöver vara väldigt fyrkantigt och strukturerat. Det får inte vara några överraskningar, utan barnen måste veta vilket moment som är det nästa som kommer. Det är också viktigt att det inte är för långa instruktioner. Alla är olika och det gäller att anpassa nivån. Alla ska få känslan av att lyckas, det är jätteviktigt.

Varför passar basket bra för ungdomar med autism?
– Det är inte så mycket kroppskontakt. Många människor med autism kan tycka att det är jobbigt när andra rör vid dem. Basket har tydliga regler. Man får inte springa med bollen utan att studsa. Barnen vet vad som gäller.

Vad märker du att de utvecklar och lär sig – förutom själva spelet förstås?
– Det absolut viktigaste är att de lär sig det sociala samspelet. Att ta hänsyn, att våga prata inför grupp, att kunna se det som de själva gör bra – det är saker vi tränar jättemycket på. Jag tror att basketen lär dem att få en bra självkänsla.

Varför vill du göra detta?
– Det är ganska ofta som jag tänker eller säger att jag inte hinner med detta, att det inte går längre. Men så kommer jag till träningen på söndagen. Och vi har en flicka som alltid kommer in och säger: ”Sofia! Jag är här nu!”. Då är det liksom omöjligt att inte vilja gå dit, svarar Sofia, och säger:

– Överlag önskar jag att idrottande personer med intellektuella funktionsvariationer skulle bli prioriterade på samma sätt som alla andra inom idrotten. I samhället generellt behöver den här gruppen lyftas upp mer. Om de får må bra och ha en bra självkänsla, så gynnas även samhället av det.