Rapport från tennisens bakgård:
 ”Hann inte duscha eller byta om 
– flög så från Tokyo till Kastrup”

För snart tre år sedan lämnade göteborgskan Marina Yudanov, 30, ett välbetalt jobb som civilingenjör för att leva sin dröm.
Nu är hon rankad 520 i världen i tennis.
Och hon har aldrig haft roligare.

Sommaren 2017 hade Marina Yudanov hade ett civilingenjörsjobb hos den stora lastbilstillverkaren i Göteborg. Hon hade en trygg ekonomi, en relativt förutsägbar vardag, men hon kände samtidigt att något saknades. Något som hon hade vuxit upp med, men sedan övergivit.

– Jag var en av Sveriges bästa tonåringar i tennis och rankades redan som 16-åring på plats 250 i världen bland juniorerna. Men jag hade en tonårsrebell inom mig. Jag hängde med kompisar som inte var bra för mig. Vi rökte, vi drack, vi festade. Vissa knarkade och jag testade väl ett och annat. Dessutom hade jag stora problem med ätstörningar.

Spelade inte på sex år

Som 18-åring slutade hon definitivt med tennisen, och hon kände faktiskt ett tag att hon hatade sporten och kraven. De följande sex åren rörde hon aldrig ens ett racket. Istället läste hon det prestigefyllda programmet teknisk fysik på Chalmers (inte för att det var någon flickdröm, utan mest för att visa att hon minsann kunde). Strax före examen upptäcktes hon av Volvo och fick ett bra jobb där.

– Samtidigt hade tennisen börjat krypa sig tillbaka i mitt liv. Jag ställde upp som sparringpartner för en vän, och efter ett tag anmälde jag mig till lite mindre tävlingar här i Sverige, säger Marina.

Några år senare blev känslan allt starkare. Marina Yudanov förstod att hon inte var klar med tennisen. Inte på långa vägar. Hon insåg att de enda svenska spelarna som hon förlorade mot var proffs, och hon började mer och mer fundera på hur bra hon skulle kunna bli om hon gav tennisen en ärlig chans.

– Varje dag när jag vaknade så ville jag bara spela tennismatcher. Gå ut på banan och fajtas. Jag gick upp klockan fem varje morgon och körde fysträning. Sedan åkte jag till jobbet. När det var slut så var det tennisträning. Jag kände alltmer att jag behövde tennisen i mitt liv och den där tävlingsnerven, berättar hon, och fortsätter:

– Mina arbetskollegor tyckte bara att det var kul, att jag skulle följa min dröm. Men jag tror nog att många innerst inne tänkte: Vad sysslar hon med, ska hon säga upp sig från jobbet och resa världen runt för att spela tennis och förlora massa pengar?

Skulle följa sin dröm och sitt hjärta

Det var precis det som Marina skulle göra. Hon hade bestämt sig där i mitten av 2017 för att följa sin dröm och sitt hjärta. För att låta passionen till tennisen vara viktigare än en trygg tjänst på Volvo.

Det är inte lätt att ge sig ut jorden runt utan en enda rankingpoäng eller sponsor för att som 27-åring försöka slå sig fram. Det har de senaste åren visat. Marina, som med hjälp av familjens sparpengar fick ihop 200 000 kronor i startkapital, är idag fjärde bästa svenska i världen. Strax innan Corona-viruset slog till nådde hon sin hittills främsta ranking: 510.

Sovit med sin motståndare

Vardagen består av ett evigt letande och pusslande. Vilken flygbiljett är billigast? Är det värt att betala lite mer för att komma fram två dagar tidigare och anpassa sig till tidsomställningen? Hur ser prispengarna och poängfördelningen ut och vilka tävlingar är utifrån det och boende- och resekostnader mest ekonomiskt att åka till kommande månaden? Finns det någon lägenhet att hyra på resmålet? Går det att hitta någon annan som man kanske kan dela rum med? Det har till och med varit så att Marina Yudanov har sovit i samma dubbelrum som den tjej som hon skulle ställas emot på banan dagen efter.

– Men ingen ska tro att jag klagar eller är missnöjd på något vis. Jag är så tacksam över att jag givit mig själv den här möjligheten, att få resa världen runt och spela tennis. Men det är ett tufft liv, det är det.

Här kommer ett talande exempel för det, hämtat från hennes egen dagbok.

”Jag hade precis förlorat sista kvalmatchen i Osaka i Japan och det var måndag. Jag hade i förväg köpt en ombokningsbar flygbiljett som såklart var lite dyrare, men som gjorde att jag kunde ändra hemresan till torsdag istället för söndag och spara in på onödiga hotellnätter och mat. På tisdagen fick jag veta att jag ändå kom in i tävlingen som en så kallad Lucky Loser – och såklart skulle min match spelas på torsdagen.
Vi befann oss tre timmar från flygplatsen i Tokyo. I tennis vet man aldrig hur lång tid en match tar – skulle det bli en lång match och jag missa mitt plan, så gick en ny biljett på 7 000 kronor.
Matchen blev lång. Jag förlorade efter tre hårda set. Jag rusade ut från banan med hjärtat i halsgropen, struntade i att duscha och åkte taxi, tåg, sedan ett nytt tåg till flygplatsen och jag minns att jag grät på tåget där jag satt bland massa vanliga pendlare. Efter en mellanlandning stod jag till slut efter 24 timmar på Kastrup, fortfarande oduschad och fortfarande i min tenniskjol. Det var nollgradigt och det snöade. Om matchen bara hade varat tre minuter längre, skulle jag ha missat mitt plan i Tokyo.”

För snart ett år sedan vann Marina Yudanov en internationell tävling i Varberg. På vägen fram mot titeln besegrade hon bland andra Sveriges bästa junior med 6–0, 6–0. Segern gav henne 20 000 kronor och pengarna kunde täcka de kommande veckorna. Det är på den nivån prispengarna är här, för en turneringsseger.

Det är därför inte konstigt att tennisen på denna lägre nivå där spelarna har svårt att få ihop tillvaron och där spelbolagen erbjuder spel lockar till matchfixning. Det finns exempel på när en spelare för att förlora i första omgången har blivit lovad mer pengar än om hen skulle vinna hela turneringen. Det är klart att det kan sätta moralen på prov.

– Det förekommer absolut. En tjej som jag känner och har delat rum med blev avstängd för fixning förra året – polisen grep henne på en tävling i Frankrike och hon har efteråt blivit avstängd från touren. Det pratas mycket om fixning i sociala medier. Den som befinner sig på min nivå kämpar verkligen för att få allt att gå runt. Ingen tjänar egentligen några pengar på det här, inte så att man kan spara.

Många hormoner i omlopp

Men på denna lägre nivå är Marina Yudanov verkligen något av en veteran. Ofta är det unga spelare, några få på väg uppåt men de allra flesta inte, som ger sig själva chansen.

– Vissa tävlingar har ju både en herr- och en damklass. Det kan kännas som ett highschool-event med alla tonåringar som springer runt och alla hormoner som är i luften. Man kan hamna i ett rum med en tjej som kanske åkt ut i första omgången men som ska åka vidare först om tre dagar. Här befinner hon sig långt hemifrån, på ett slags all inclusive-ställe med massa vältränade killar från andra länder som hon inte kommer att träffa igen. Det är klart att det händer saker, och det kan vara irriterande om man själv ska spela match nästa dag, om någon ramlar in klockan två på natten.

Mycket händer i Nordafrika

Marina minns särskilt en händelse från Tunisien, som kanske mer än något annat berättar om hennes tennisliv:

– Jag spelade en match och bredvid banan stod några människor och några från tävlingsledningen. Jag tänkte, kul, de tycker nog att det här är en rätt bra match. Sen insåg jag. Vi spelade dagens sista match på den banan. De stod och väntade på att få städa upp och stänga banan för dagen…

Just Nordafrika har bidragit med många händelser för memoarerna:

– En resa till Egypten var en av de värsta. Grusbanorna var i så dåligt skick att det var risk för fotstukning så fort man rörde sig. Vi tävlade i 40-gradig värme, en av matcherna jag vann var tre och en halv timme lång. En tjej föll så illa baklänges under en boll att hon slog i huvudet och svimmade.

Många väljer att fuska

Den typ av yttre omständigheter – att spela kanske inför bara en handfull åskådare eller i vissa fall ingen på usla banor och att tvingas spela i stekhet värme – är en sak. Men eftersom Marina möter tjejer i samma ekonomiska situation som henne själv, så sköts inte allt enligt regelverket.

– I kvalrundorna finns inga domare, utan vi spelare dömer vår egen planhalva själva. Det står så mycket på spel och i tennis finns det ju vissa poäng som är viktigare än andra. Om bollen är tveksam, den kan vara ute men likväl inne, så är jag säker på att 80 procent av spelarna dömer ut den. Utan tvekan.

Om du ska möta en tjej som du aldrig sett spela – vilket ju måste hända rätt ofta – hur förbereder du dig då?
– Först kollar jag upp spelarens tävlingshistorik för att se vilken form hon verkar befinna sig i. Sen tar man reda på vilka hon har mött. Ofta hittar man någon spelare där som man själv har spelat mot. Då sms:ar man henne om tips. Det har faktiskt hänt att två spelare som skulle mötas i en tävling båda sms:ade mig om tips. Jag hjälpte båda… Sedan finns ju Instagram också, många har ju lite filmklipp där så att man kan få sig ett hum.



Vill leva på sin tennis

Marina Yudanov har inte längre något eget boende, utan har föräldrahemmet i Göteborg och pojkvännens lägenhet i Amsterdam som sina två baser. Det var just i Amsterdam som Marina fastnade i början av Coruna-ockupationen.

Hon önskar snart att den kan försvinna och att tennistourerna kan komma igång igen, så att hon kan fortsätta att leva sin dröm.

– Jag har ju liksom inte tio år på mig med det här, säger hon.

Men målet från när hon tog beslutet 2017 står fast:

– Jag vill leva på min tennis. Och jag vill spela för evigt. Det är i tennisen jag hör hemma.

Den som har tid, lust och pengar kan registrera sig för tävlingar på den nivån som Marina Yudanov håller till på och spela år efter år.

– Kruxet är om man inte har massa pengar och inte vinner några matcher och därmed inte får vare sig rankingpoäng eller prispengar. Då blir varje vecka en tung ekonomisk förlust med tanke på resa och boende. Varje vecka är helt enkelt en avvägning. Ändå är det här, i tennisens värld, som jag vill vara.